Tre sätt att prata med Gud

Sven Almkvist

Det finns en undervisning i Nya testamentet som beskriver olika roller en bedjare kan ha i sin relation till Gud. Innerst handlar det om andlig mognad.

Den första rollen är att tillbe Gud som vår himmelske Far. Detta är barnets perspektiv och den mest grundläggande formen av bön. Jesu bön Fader vår är det tydligaste uttrycket för denna nivå. Barn ber ofta om sina egna behov och söker mat, beskydd och tröst.

Den andra nivån är att tillbe Gud som en vän. I relationen mellan vänner fördjupas gemenskapen och Gud uppenbarar större och mer allvarliga saker. Man delar mer med en vän än med ett litet barn. På denna nivå förskjuts bönen från de egna behoven till förbön för andra. Gud kallade Abraham för sin vän och avslöjade för honom domens hot över Sodom och Gomorra. Abraham trädde då in i en stark förbön för städerna. Gud vill att vi växer i vår relation till honom och inte bara stannar i perspektivet mellan Fader och barn, utan också lär känna honom som vän.

Den tredje nivån av bön är att komma inför Gud som Domare. Det handlar om att i uthållig bön få ut sin rätt, likt änkan i Lukasevangeliet kapitel 18 som hade blivit utsatt för orätt. Gud kan ge oss det som tillhör oss när vi väljer att ropa till honom dag och natt. Få bedjare når fram till denna nivå, men den bär en kraft som kan påverka städer och till och med hela nationer.